Charlotte

I can and will

Cause every day I let go just a little bit more

Vardag Permalink0

This hurts like hell
But I keep telling myself
It's gonna get better
But it's taking forever
I tried to go out
But every time I leave the house
Something reminds me
Of what's now behind me
Everyday I let go
Just a little bit more
In the end I'm gonna be alright
But it might take a hundred sleepless nights
To make the memories of you disappear
But right now I can't see nothing through these tears
Control my thoughts
Convincing myself it's your loss
I really mean it
And I'm starting to believe it
'Cause everyday I let go
Just a little bit more
In the end I'm gonna be alright
But it might take a hundred sleepless nights
To make the memories of you disappear
But right now I can't see nothing through these tears
Out of sight but you're not out of my mind
So it might take somebody else at night
To make it feel like you were never here
But right now I can't see nothing through these tears
You said it was over
But when we got closer
You cried on my shoulder
Goodbye
In the end I'm gonna be alright
But it might take a hundred sleepless nights
To make the memories of you disappear
But right now I can't see nothing through these tears
Out of sight but you're not out of my mind
So it might take somebody else at night
To make it feel like you were never here
But right now I can't see nothing through these tears
Driving home on an empty highway
I thought about you and I hit the brakes
What we had and who we were was so clear
But right now I can't see nothing through these tears

Blommor

Vardag Permalink0
Imorse vaknade jag tidigt av någon anledning. 
 
Så jag bestämde mig för att ta tuben till Bethnal Green och gå till Colombia Road Flower Market och knäppa av några bilder. 
 
Det var en väldigt mysig morgon. Mina flatmates är på semster nu i två veckor, så jag har lägenheten för mig själv. Det är också skönt även om det ibland kan bli lite ensamt. Men tror Amy kommer nästa helg i alla fall. 
 
Jag ska på bröllopsfest på Fredag. Tydligen ska Andrew dit med. Vi får väl se. Känner ingenting angående det just nu. 
 
Här har ni i alla fall lite bilder på blommor jag tog idag. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

365 dagar singel

Hjärtat, Vardag Permalink0
För 365 dagar sedan gjorde Andrew slut med mig. 
 
Kan inte förstå att det gått ett helt år. Ibland känns det som det hände förra veckan, men oftast känns det som årtioenden sedan Andrew var min pojkvän.
 
Jag minns inte hur det känns att ha någon nära, jämt. Någon som sover brevid, som håller om, som tröstar, leker och lagar mat åt en. Minns inte hur hans kyssar kändes, eller om hans skäggstubb kliades mycket. Hur låter hans röst igen? Vad brukade vi prata om? Vad skrattade vi åt? 
 
När bilder kommer upp känner jag ingenting. Inte ens nostalgi. 
 
Ett år har gått, och vad har jag lärt mig? Inte speciellt mycket om mig själv i alla fall om jag ska vara ärlig. Jag visste redan att jag var stark och självständig.
 
Jag har tyvärr lärt mig att det kan plötsligt göra väldigt ont långt senare. Sex månader senare kan man vakna upp och inte vilja gå upp ur sängen på hela dagen. 
 
Men jag gjorde det ändå. Jag gick upp, drack te, åt mat, gick till jobbet, gick ut, drack vin, sprang, skrattade, grät, såg på tv, gick på museum, gick på konserter. Jag tvingade mig själv att göra allt sådant, om och om och om igen. 
 
Tills en dag kändes det kul igen.
 
 

Till top