Charlotte

Idag fick jag också reda på att det var över tusen personer som sökte psykologiprogrammet i Portsmouth, men bara ca 100 kom in. Jag är en av de hundra, såå gött! 

Stackars Annika är lite panikslagen över sitt pass. Hon måste tydligen till London för att få ett nytt. Men givetvis följer jag ju med henne! Inte ska hon behöva åka själv dit. I själva London kommer det inte vara speciellt svårt att hitta ambassaden. Det finns ju kartor överallt, och hur mycket folk som helst man kan fråga. Tunnelbanesystemet är inte speciellt svårt heller. Jag föreslår att vi samlar ihop ett litet gäng, helst några som faktiskt bor i London, och åker upp över en dag, så när vi har varit på ambassaden kan vi gå runt i London och shoppa och äta någonstans tillsammans. Det har man ju snackat om att göra ändå, så why not? 

Börjar kännas som att jag får koll på läget nu. 

Adrien, om du läser detta, vad händer eller? Haha!