Charlotte

I can and will

Ny träningsmatta!

Vardag Permalink2
Idag kom min träningsmatta på posten! Den har samma lila färg som min gamla matta hemma i Sverige hade, det känns bra. Gjorde många situps på den haha! Den har en bra påse också att förvara den i, med ett handtag så jag kan hänga upp den. Perfekt. Ser fram emot att göra några övningar på den snart. Igårkväll fick jag plötsligt jätteont i mitt högra knä. Trodde att fan nu är det kört, nu kommer jag inte kunna springa på flera dagar säkert. Men imorse var jag bara lite stel och det blev helt bra under dagen. Jag behövde nog bara vila lite! Ska köpa nya springskor när jag får lön också. Tittade in på Reebok som har öppnat i köptcentrumet, men fy fan vad dyra skor. Vägrar betala 700 spänn för ett par skor alltså. Jag vill ha ett par ordentliga skor att springa i, men visst måste man kunna hitta ett par på rea på runt 400 eller? Jag ska i alla fall lyckas har jag bestämt mig för haha! 
 
Imorse när jag gick till jobbet så stannade en bil och tutade på mig. Detta var klockan sju på morgonen. En ung körde bilen. Jag tog ut mina hörlurar, varpå han frågade hur jag mådde. Bra, svarar jag. Jag trodde att han skulle fråga om vägen, men istället frågar han vart jag ska. Jag kollade på honom som om han var dum i huvudet och svarade med en ton som sa GIVETVIS ska jag till jobbet, klockan är fan sju morgonen. Han frågar då om det är inne i stan. Ja svarar jag kort. Vill du ha skjuts? Frågar han då. Öh.. Nej tack säger jag och sätter snabbt i hörlurarna igen, precis innan min hörlurar åker in så hör jag hur han säger "varför?". Hmm, låt mig tänka.. KANSKE för att jag inte har lust att bli bortförd, våldtagen och mördar så här på morgonkvisten! Jag ignorerar honom och han kör iväg och jag pustar ut, tills jag inser att vägen han kör på är en återvändsgränd! Jag får lite panik att jag kommer behöva se honom igen, men jag kunde inte se bilen och jag tänkte kanske körde han ner på några av gatorna. Men så kommer jag runt kurvan och där, bakom en jävla buske står han parkerad med rutan nerrutad. Jag skyndar mig förbi och tittar i marken medans jag ser i ögonvrån hur han pratar med mig. Jag totalt ignorerar honom och skyndar till andra gatan som hans bil inte kan nå eftersom det är en återvändsgränd för bilar, tack och lov!! Tänk om han följt mig hela vägen? Var så fruktansvärt obehagligt. Smsade genast Andrew som frågade om jag var på jobbet ännu och sa till mig att hålla mig till gator som han inte kan köra på. Som tur var såg jag honom inte igen, men vet inte om jag vågar gå den vägen till jobbet längre. Usch. 
Till top