I just realised
Och jag kunde inte hindra mig själv. Chris pratade med mig, vi pratade om stress. Och givetvis är stress en stor del i det hela.Inte hunnit plugga alls sedan julrevyträningen satt igång på allvar.
Men idag ville jag bara krypa ihop i ett hörn och skrika och gråta, men det går ju inte när man sitter i M1 med massor av andra människor. Kände mig så jävla fånig. Visste inte vad jag skulle säga. Kunde inte säga det jag egentligen ville skrika. Men det går över. Någon dag.
Roligare saker, för jag är ju egentligen en rätt rolig person. Hoppas jag.
Satt och skrattade en hel del med Oliver och resten av English A1 gruppen idag istället för att ha friluftsdag. Jag skrev hela 400 soppiga ord på min uppsats! Men det blir nog OK, hoppas jag.
Oliver gav oss te och berättade om den gången då han och hans bror besteg något berg då han var runt sexton, tror jag... Och för att få energi gav guiden dem te med typ hälften socker i. Det var bra då, för det behövdes sa Oliver. Men efteråt kunde han inte vara i närheten av te med socker i utan att få kväljningar. Det händer honom rätt ofta visst!
Har inte sprungit på länge, har inte hunnit. Det får mig att må dåligt. Imorgon är det första december och på söndag är det första advent. Tiden går fort, när man har roligt! Och stressigt!
Ha det underbart alla min vänner och treor. På lördag blir det fest.