Charlotte

Jag skulle ut och springa i en timme och fyrtio minuter idag. Men hade absolut ingen som helst lust all. Jag sprang iväg i alla fall. Min fotled gjorde jätteont, och ungefär tio minuter in på springrundan blev jag bara less på allt. Gråten fastnade i halsen och det är ganska svårt att andas medans man springer om man samtidigt vill gråta haha. Jag slutade springa efter 25 minuter och gick hem och ringde mamma, det hjälper alltid att prata med mamma! 

Halvmaran är mindre än 4 veckor ifrån mig nu, och att springa känns inte kul längre. Det handlar inte längre om att vilja springa, utan att jag måste springa. Det känns inget vidare. Det blir så stor press. Just nu jobbar jag dessutom ganska mycket, varranan vecka måste jag jobba 6 dagar i veckan och får alltså bara en dag ledigt. Jag är nu alltså inte ledig för ens nästa Onsdag. Det är för att vi saknar en personal just nu, i vanliga fall är vi tre stycken som turas om Söndagar men nu är vi bara två så måste göra varannan. Det har varit så nu i över en månad, och det börjar kännas. Förhoppningsvis får vi in en tredje snart. Jag är inte en sådan person som klrarar av att jobba så mycket, jag måste få ha en fritid. Och på mina lediga dagar måste jag alltså springa. 
Samtidigt känns som det inte finns något kul att göra. Bara titt på tv eller gå på bio ibland. Det händer liksom ingenting. Känner mig bara less på allt just nu. Är ju den tiden på året också antar jag. Det är fortfarande vinter och jag är så över det. Även om blommor börjar komma upp nu och idag var den 11 grader varmt så vet man aldrig om man kommer vakna upp imorgon till frost. 

 

Känner att jag måste iväg en stund och göra något kul.