Jag älskar Annika!!!
Jag ringer Annika och frågar om kameran. "No luck?" frågar jag. "Nej, jag har inte hittat den! Jag har verkligen letat på hela mitt rum hur mycket som helst."
Jag börjar älta om att jag inte förstår vart den kan ha tagit vägen, ända tills Annika avbryter mig med ett: "Charlotte! Oh my god!!! *tystnad* JAG HAR DEN!"
Haha, kameran låg vid elementet, där hon hade kollat flera gånger förut men plötsligt när hon pratade med mig på telefonen så såg hon snöret till kameran. Helt otroligt, jag blev så jävla glad! Woho!!
Så nu ser jag fram emot morgondagen till etthundratio procent! Wiiiie!!!
"Dagens besvikelse" som jag skrev om förut, gäller fortfarande för nu är det tekniskt sätt torsdag.