Charlotte

I can and will

Dag 64

Vardag Permalink0
Det har gått över två månader nu.
Det är rätt stressigt just nu eftersom vi måste vara utflyttade nästa vecka och vi har inte lyckats få soffan såld ännu. Låg vaken till tre inatt och oroade mig.

Idag kom Leanne över och hjälpte mig med en video för min kurs. Det är stressigt också eftersom kursen tar slut nästa lördag, och jag tror inte jag kommer inte få allting rättat innan dess. Så då måste jag betala för en till månad. En månad då jag bor hos en kompis och inte har en dator och lever ur en resväska. Hurra.

Aja. Ska bo hos syrran första veckan i October i alla fall och leta rum i London! Hoppas jag hittar något bra.

Dag 57

Vardag Permalink0
Nu har det gått ett litet tag sedan jag sist bloggade! Men jag har jobbat väldigt många stängningar på sista tiden. Men idag är jag ledig. Jag har pluggat massor idag, är snart klar med kursen woho! Ska försöka få allt inlämnat inom en vecka. Jag har också äntligen varit ute och sprungit igen, så himla skönt. Idag kändes det som hösten första ordentliga dag. Sådan där kall men skön luft ute ni vet, som luktar rätt gott. Och lite moln, lite sol, och lite regn. Och när solen kommer fram är den sådär super gul och härlig. Så mysigt! Tror jag kommer trivas med hösten i London!

Annars då? Känns som jag vänt något slags känslomässigt hörn. Jag mår bättre. Jag börjar se fram emot saker. Jag tänker inte på Andrew konstant utan på andra grejor också. Jag drömmer inte om honom varje natt, fast jag får fortfarande mardrömmar rätt ofta. Men inte lika mycket som för en månad sedan. Jag vet att jag kommer ha svackor och dagar och minuter och sekunder då allt känns hopplöst. Men det känns som jag är på rätt spår i alla fall.

Det här blir nog bra ska ni se. Spännande att se hur mitt liv kommer se ut om ett år! Hur tror ni? :)

Dag 48

Kärlek, Vardag, jobb Permalink0

Jag fick jobbet! Så skönt och glad över det :) behövde positiva nyheter idag. Jag stötte på Andrew på Sainsburys och det enda vi sa till varandra var "hej" :( kändes så jävligt och hemskt och bara fel. Det kändes som han var en bekant. Jsg ville bara springa därifrån samtidigt som jag ville springa till honom. Jag bara grät när jag kon tillbaka till jobbet. Tur att jag har snälla kollegor som kramar om mig och tröstar. 


Men vet ni, det blir bra det här till slut. 



Till top