Skriva av mig lite
Ja det var ett tag sedan jag skrev ett ordentligt blogginlägg. Tänkte jag tror jag behöver skriva av mig lite.
I Augusti iår träffade jag världens finaste man och han heter Ben. Vi skrattade oss igenom vår första dejt och kysstes länge utanför puben. Han kom till min födelesedagsfest med blommor, en flaska vin och en present. Träffade mina vänner, rörde varandra hela kvällen. Kunde inte få nog. Gjorde så många roliga saker tillsammans. Skrattade jämt. Kände mig så bekväm med honom. Som mig själv. Och han sa samma sak.
Men plötsligt gick allt fel, det gick lite för snabbt och han fick panik.
Han bad om lite tid att tänka efter och efter 2 veckor av tystnad hörde han av sig och han ville inte fortsätta. Givetvis vad jag förväntade mig men det gör ont ändå. Jag sa att jag vill vara vänner och i en vecka hängde vi som vanligt med varandra fast som vänner istället. I lördags tillbringade vi hela dagen ihop. En insekt flög in i mitt ansikte och han försökte ta bort den. Han hade köpt mig en present. Vi var i hans lägenhet och spelade spel. Fyrverkier utomhus överallt, och man kunde se dom perfekt från hans sovrumsfönster. Så där låg vi sida vid sida i mörkret på hans säng och tittade på fyrverkierna utanför hans fönster och det enda jag ville göra var att kyssa honom.
Så i Tisdags tog jag mod till mig och promenade till hans och pratade och grät. Jag sa att det går inte. Jag kan inte bara vara hans vän när det enda jag vill är att kyssa honom hela tiden. Jag behöver lite tid. Så vi sa vi skulle ta några dagar då vi inte pratar och höra av oss igen på lördag. Imorgon.
Så imorgon måste jag igen säga till honom att jag behöver mer tid. Jag vet inte hur länge. Men så länge hela min kropp skriker att vi borde vara tillsammans så kan jag inte vara bara hans vän.
Och jag är så himla trött. Undrar varför detta händer mig igen. Den här gången trodde jag verkligen det skulle gå vägen. Det kändes så himla rätt och annorlunda med honom. Men här sitter jag igen, ensam. Kommer jag alltid vara ensam?