Dags för uppdatering va...

Oförglömligt / Permalink / 0
Nu har jag varit sådär dålig på att blogga igen. Det blev ännu en lång-helg med Andrew och jag kom hem på tisdagen. Vi gjorde inte så mycket vilket var skönt Vi gick på bio på fredagen bara och sedan stannade vi hemma och myste, tittade på tv, spelade spel och åt mat. På måndagen var det Golden Eye på tv och jag låg på Andrew på något konstigt vis och hade min nacke i en position under lång tid, så det började värka. Nu gör min nacke jätte-ont, jag hoppas det går över snart!

Över helgen var det mest jag som lagade mat den här gången eftersom Andrew lagade mat hela förra helgen haha. På lördagen då jag gjorde pannkakor till lunch brände jag mig på ugnen och på Söndagen då jag stekte kött föll en kniv på min fot haha, det kunde gått illa alltså! Det blev bara ett skrapsår som blödde lite och Andrew plåstrade om mig. Typiskt att jag ska skada mig jämt haha.

Igår hade jag en jobb-intervju med HMV, vet inte riktgt hur det gick. Jag får reda på det imorgon. Får jag jobbet så är ju det bra, det jobbigaste är att då finns det i princip ingen chans att jag kan tillbringa jul i Sverige med min familj. Det känns riktigt jobbigt men något jag har förväntat mig och något man måste acceptera med de flesta jobb. Jag kommer helt enkelt inte kunna ta tillräckligt mycket ledigt för att åka hem. Jag får åka hem innan eller efter jul istället. Men nu vet vi ju inte om jag fått jobbet ännu. Vi får se.

Känslomässigt går det rätt mycket upp och ner just nu. Jag vill bara flytta ut men har inte råd. Är orolig över hur mycket jag kommer kunna se Andrew när vi båda jobbar och inte längre i samma i stad. Vet inte riktigt vad jag vill bli, saknar uni och saknar psykologi. Funderar på kanske jag ska gå in i psykologi ändå? Finns ju psykolog assisstent jobb man kan söka, men inget i närheten just nu tyvärr. Vi får se. Jag försöker tänka positivt större delen av tiden, men ibland är det svårt. Det är jobbigt när man inte vet hur framtiden ser ut. Men visst löser det sig ju, det gör det alltid! Jag har ju Andrew och jag har ju alla mina underbara vänner och min familj. De stöttar mig alla och det känns bra. Andrew har varit helt fantastiskt de senaste två veckorna (fast det är han ju jämt) och han får mig alltid på så mycket bättre humör, bara genom att skicka ett sms blir jag genast gladare. Lustigt hur det där fungerar.

På Lördag, alltså om bara två dagar, åker jag och Kat ner till Portsmouth...!!! Fy fan vad jag längtar, ska bli helt underbart att träffa så många vänner igen och gå ut och festa i underbara Pompey. Ska bli skönt att se min kära, underbara stad igen och leka student för en dag. Måste se till att jag tar massor med kort.
På tal om kort, här kommer två bilder på mig och Andrew som jag tog i Fredags efter vi hade gått på bio i Reading:

 

Till top