Dag 57
Annars då? Känns som jag vänt något slags känslomässigt hörn. Jag mår bättre. Jag börjar se fram emot saker. Jag tänker inte på Andrew konstant utan på andra grejor också. Jag drömmer inte om honom varje natt, fast jag får fortfarande mardrömmar rätt ofta. Men inte lika mycket som för en månad sedan. Jag vet att jag kommer ha svackor och dagar och minuter och sekunder då allt känns hopplöst. Men det känns som jag är på rätt spår i alla fall.
Det här blir nog bra ska ni se. Spännande att se hur mitt liv kommer se ut om ett år! Hur tror ni? :)